Äntligen fick jag träffa barn, som jag längtat!
Min första dag på community var på Drop-in center. Ett ställe där gatubarn kommer förbi, har en timme lärande, får mat och sedan sport. Att säga att det var smärtfritt vore att ljuga, men en riktigt bra dag!
Vi åkte till Gweru och ett av områdena. När vi kommit till Drop In fick vi sedan gå till stan för att först se hur gatubarnen lever, och det var riktigt jobbigt av olika anledningar. Men just tanken att det faktiskt är människor, och framförallt, barn som faktiskt lever med sådana villkor. Det skär i mitt hjärta att se att det faktiskt är så illa.
Efter dryga timmen på stan åkte vi tillbaka. Idag fick jag vara med att förbereda maten. Det blev Sasa, en stor favoritare bland invånarna och är väldigt mättande. Tjejerna i köket berömde min teknik, tydligen hade jag det i blodet att blanda Sasa rätt tillskillnad mot andra västlänningar, haha! Jag och Karin stod och bölade när vi skar lökarna också.
Fick även möjlighet att hjälpa barnen med lärande och pratade med dem allmänt. Så fina barn, man blir helt varm i hjärtat. Dom försöker verkligen!
Efter maten blev det fotboll och mer pratade med barnen. Men verkligen, att se dem spela med varandra och andra volontärer värmer verkligen hjärtat. Att de kan vara så glada, speciellt bara av att få spela fotboll, helt otroligt. Längtar redan till att få träffa dem igen, och imorgon bär det av till skolan hela förmiddagen!
Vi kom tillbaka till AP vid fyra och de flesta volontärer är ute på andra arbeten, så efter en dusch bestämde sig jag och Karin att sätta oss vid baren, dela på en cider, käka chips och titta på solnedgången, ännu en kväll. Den är dock omöjligt att fånga på bild, men kan säga att den verkligen är att dö för.
Efter kvällsmötet var det dags för kvällsmat (hurray!), och vi svenskar satt tålamodigt och väntade in efterätt. Efter mycket väntande (och lite bedjande) fick vi en underbart god efterätt, med den i magen kan man sova ordentligt!
0