Besök på Mahila sevagram
I onsdags fick vi möjligheten att följa med studenterna här till deras praktikplatser. De har alltså praktik två dagar i veckan under sin utbildning. Då fick jag, Lee och Elina besöka ett skyddsboende som tar in kvinnor och barn som av olika anledningar behöver stöd och/eller skydd. De kvinnor och barn som bor där får alltså utbildning samt vård och laglig hjälp. Målet är att de ska få kunskap, självrespekt och självförtroende nog för att bli självgående.
Boendet är alltså:
- Skyddsboende
- barnhem
- babyklinik (för adopotion)
- Skola
- Träningscenter
- Hostel
Vi fick en rundtur i hela organisationen och därav även möjlighet att träffa alla barn och kvinnor som bor där. Vi fick även träffa hela personalstyrkan och sitta ner med managern och ställa frågor, samt svara på frågor. De bor i delade rum och får inte lämna organisationen utan tillåtelse.
Detta besök var otroligt givande, hoppfyllt samtidigt som det var jobbigt. Att se människor bo under jobbiga omständigheter är alltid tufft tycker jag, och att höra de olika anledningarna till varför de behövde på där. Men de kvinnor och barn som vi fick träffa där var så genuint glada. De beskrev hur glada de var över att få möjligheten att bo där och barnen berättade hur glada de är över möjligheten till skola och vidareutbildning.
Även om omständigheterna de bor i kan upplevas som jobbiga, speciellt om vi jämför med Sverige, så måste man se det i sitt sammanhang och deras andra alternativ. De var genuint glada över all hjälp de får, och det om något värmer hjärtat. Besöket fick mig verkligen att ifrågasätta min egen position, och hur lätt det är att utgå ifrån att just mitt sätt är rätt, utan att vi tänker på dig. Vem är egentligen jag att bedöma allt det där?
Besöket var väldigt givande och vi fick verkligen möjlighet till att få en rejäl inblick om hur det fungerade, väldigt hoppfyllt men även starten på en tuffare vecka startare med mycket tankar och funderingar.